När älgen läggs på bordet är det självledarskap!
I förra veckan besökte jag Stockholm i ett par dagar, det blev intensiva men lärorika dagar med möten, samtal och känslor.
Jag har fått möjligheten att prata med andra om ledarskap och självledarskap - att våga vara rak, närvarande och utmanande i sammanhang där det kan vara lättare att "gå som katten runt het gröt".
I småländsk anda brukade vi på IKEA säga "det är dags att lägga upp den småländska älgen på bordet". Men oavsett uttryck så är det alltid samma, att det är lättare att gå runt problemen, linda in det som skaver eller tassa runt varandras sanningar - med älgen och katten skapar inte utveckling framåt!
Under dessa dagar valde vi, en grupp starka, kompetenta och underbara människor, istället att lägga upp älgar på bordet, utmana varandra, visa modigt ledarskap och stå i det som känns.
Inte bara för sakens skull utan för att vi vet att det är i spänningen och friktionen som något nytt kan uppstå. Att inte välja bort sina egna åsikter, sin kunskap och sina erfarenheter - men samtidigt kunna lyssna nyfiket på andras erfarenheter, vrida på perspektiven tillsammans och se det gemensamma syftet.
Så vad händer när en grupp med samlad erfarenhet möts? När man tillsammans vågar släppa fasaderna, byta prestige mot nyfikenhet, rensa bort fluffet och faktiskt tala om det som spelar roll – som målgrupp, uppdrag eller helhet. Jo, då händer något nytt.
Då uppstår värde. Då växer tillit till varandra.
Det är precis där som självledarskapet blir som viktigast. Att ha koll på sig själv. Att veta när man ska hålla i, och när man ska släppa taget. Att inte gå på autopilot, utan stanna upp, känna in och justera riktningen om det behövs.
Jag åkte från Stockholm med huvudet fullt av tankar och med hjärtat fullt av glädje - Av respekt, tacksamhet och påminnelsen om hur avgörande det är att vi skapar plats för det modiga samtalet. Att vi inte duckar.
För det är när älgen läggs på bordet och vi faktiskt vågar prata om den som vi på riktigt kan göra skillnad - Tillsammans!
//